B-uppsats och transkribering…

Ska berätta mer om uppsats arbetet senare eftersom tiden är knapp så går jag bara in på var jag gör idag….

Sitter för närvarande och transkriberar en intervju, jag och min b-uppsatskompis har tagit halva intervjun var att lyssna på och det tar sån tid att skriva rent allt.
Man hör inte allt första gången, vilket gör att man måste gå tillbaka och lyssna om hela tiden!
Vi snackar flera timmars arbete för en timmes intervju!

Reflektioner från förra året

Beskrivning av uppgiften:
Individuell reflektionsuppgift
Inom ramen för denna delkurs skall du också fundera kring din egen roll som blivande socialarbetare.
Genom att skriftligt (individuellt) reflektera kring egna värderingar i förhållande till läst litteratur (under hela introduktionskursen) skall du försöka upptäcka ditt eget förhållningssätt till sociala problem, till det sociala arbetets förutsättningar och till dess klienter/grupper. Du sammanfattar dina reflektioner och ditt upplevda förhållningssätt i ett dokument på cirka 2-3 sidor. Denna uppgift skall inte lämnas in. Under termin 4 förutsätts du dock ha tillgång till dokumentet och kunna återvända till dina tidigare funderingar.

Innan jag börjar läsa det här ungefär ett år efter jag skrev det här vill jag påminna mig själv om att jag hade väldigt pressat schema för att få det här gjort, jag hade en uppsats som var skriven, en annan uppsatts jag skulle opponera på jag hade jobbat heldag på en förskola och dessutom varit barnvakt…. Det jag har skrivit är alltså inte bra skrivit. Jag hoppas jag förstår hur jag har menat när jag skrev det här, jag hoppas dessa anteckningar kan underlätta mina fortsatta studier….

Ett år har nu gått som studerande socionom på södertörn.
Jag trodde aldrig jag skulle ta mig igenom det första året och nu är jag väldigt nära till att ha klarat första året, bara ett examinationsseminarie kvar!
Funderingar som jag har haft under detta år har just varit huruvida man kommer klara av pressen som socialarbetare om man nu skulle gå klart.
Jag är ju en person som har mycket empati för andra människor och gärna ser samhället som stor påverkan på oss människor.
Därför ser jag väldigt mycket svart på vitt i vissa fall och vill gärna inte ”blame the victim” om jag inte har klara bevis på att det just är en individs fel.
Jag vill gärna gå till botten med problem som jag även kan se att det inte alltid ligger i en individ utan i samhället och hur samhället har odlat fram vissa normer. Normer som kan vara skadliga för allmänheten.
Ett exempel är hur människor behandlar hemlösa, hur människor bemöter dessa människor på gatan och vilket stöd socialtjänsten kan ge och ger.
Det sker även segregationsprocesser på socialtjänst kontor, där vissa individer prioriteras och får behandling och vissa inte får det. Allt utifrån hur bra ekonomi staten har och vilken politik som förs.
Detta har jag själv fått svart på vitt på vid ett tillfälle då vi i början av 1:a terminen intervjuade en socialarbetare på enheten för hemlösa på söder.
Hela det första året har fått mig att tänka mer ur ett samhällsperspektiv vilket jag är mycket glad över. Ta tex ett barn som växer upp i en ort i Sverige, hennes habitus kommer att formas av människorna som dagligen samspelar runt omkring henne.
Hennes föräldrar & syskon, de på hennes förskola/-skola/-arbete, hennes kamratskap i fritidsaktiviteter osv. En människas förmågor kan kategoriseras i fysiska, psykiska och social förmågor som kan hänga samman i viss mån i hur människans habitus utformas med samspelet av de nära kontakterna barnet har (????????????????????????????).
Man dömer lätt människor man bemöter på gatan. Med en enda blick har vi fått en uppfattning om hur en människa lever sitt liv (en man med portfölj på väg någonstans pratandes i mobilen, en kvinna med barnvagn), kanske endast via en enstaka handling.
Varför? Vi är för snabba i vårt bemötande och hur vi tar in all information om en människa. Som Simmel och Wirth skrev i sina texter om Storstaden och dess hetts.
Som Goffman skriver om i sin bok om hur vi interagerar med varandra att vi har olika scener som vi spelar upp för olika människor (familj, socialtjänst, vänner).
För att kunna döma en människa måste man helt enkelt se till människans ursprung och vart människan just nu strävar efter till att uppnå.
Det kan inte alltid vara bra att känna till människors ursprung men för att hjälpa människor med olika problematik att komma vidare i en svårlöst situation kan det vara bra att veta vad individen har åstadkommit tidigare. Vad som varit bra och vad som varit mindre bra.
På så sätt lär man känna en människa.
Genom att lära känna en människa blir det svårare att döma den.
Tidsbrist är något som sätter käppar i hjulet för människor att interagera med varandra. Detta fenomen är tillämpningsbart hos storstadsmänniskor, generellt.
Man kan ha många ytliga vänner och få nära, man hinner inte berätta hela sin livshistoria med alla helt enkelt (fr. Simmel och Wirths texter)….

Som socialarbetare…. Inte nog med att man ska träffa utsatta människor som är beroende av ens hjälp, dessa människor kan även vara beroende av akut hjälp och vad jag har hört från en klasskompis man som arbetar på ett socialtjänst kontor måste allting gå i väldigt högt tempo. Man kan ha 10-15 klienter per dag som man ska behandla, hur kan detta fungera om man ska behandla dessa klienter med respekt och se till deras behov?
Något som även kommit upp under kursens gång är just bemötandet och interaktionen som sker i olika situationer i vår vardag och hur olika habitus möts. Just dessa ord, bemötande, interaktion & habitus kan kopplas till den segregation som finns på olika platser i vårt samhälle.
Hemlösa är en grupp som segregeras, en annan grupp är utlandsfödda personer, psykisk sjuka personer, missbrukare mfl.
Dessa människor har rätt till det samhälle som de bor i, de ska socialiseras in i samhället men som av någon/ några anledningar inte gör det. Dessa segregerade människor är målgrupper som kommer till ett socialkontor och behöver stöd i olika handlingar. Jag känner verkligen att jag vill hjälpa människor som hamnat lite utanför och som behöver lite hjälp, frågan är bara hur jag på bästa sätt kan hjälpa dem.
En bok som gav mig mycket kunskap i hur man på bästa sätt kan applicera sin kunskap på klienter var boken Handlingsutrymme. Utmaningar i socialt arbete(????)
I den lärde jag mig att tex. alla missbrukare inte bär på samma problematik och är inte heller i behov av samma stöd, de är individer som behöver hjälp utifrån deras egna habitus.
Något som svider lite i mig när jag tänker på det, är att i den boken beskrivs även olika klienter och dess sätt att få som de vill, hur olika människor interagerar med en för att få sin vilja igenom.
Att det är som ett slags spel för vissa klienter, hur de lättast ska få så mycket som möjligt.
Dock är det väll så med alla människor, som Goffman utrycker sig i hans bok (jaget & maskerna), spelar vi alla människor upp olika fasader till olika människor.
Något jag tror jag kommer att ha svårt med är även hur lagarna appliceras på vissa individer men inte på andra. Orättvisor har jag svårt för något jag säker kommer att få jobba med mycket som socionom där just orättvisor ofta framträder i olika individers livserfarenheter jämfört med andra (?) och att alla individer (kanske ingen) inte lever som man egentligen borde. När man senare blivit mer erfaren socialarbetare kanske man lärt sig kryphål i lagarna eller individanpassar lagarna bättre.
Som jag tidigare skrev handlar det även mycket om vilket parti/partier(?) som sitter vid makten och hur dessa personer stiftar nya lagar eller kanske förändrar/ reformerar redan skrivna lagar, allt beror på vårt lands ekonomi och hur befolkningen är, hur många, hur sjuka etc….
En människas habitus kan se olika ut genom tid.
Detta tror jag generellt på. Att man som människa påverkas från olika människor, institutioner, media, mfl i olika tider i olika situationer. Huruvida jag kommer bli som socionom återstår att se, men jag tror inte att historien redan nu är skriven för mig.

Mysig söndag med skolarbete!

Tittar upp från datorn och ser att det är regnigt ute, blir ganska glad av det då jag sittar och skriver på en individuell uppgift som skall var inlämnad i skolan i morgon.
Det är ganska mysigt att sitta inne framför datorn hopkurad i soffan med en filt och en kopp te och titta ut på det lite småruskiga vädret.
Samtidigt får jag ett litet sug att bara springa ut i mina gummistövlar (som i ju för sig är på jobbet) i duggregnet och sälla sig i en vattenpöl. Detta kanske är just därför att jag sitter med en skoluppgift men den är ganska soft ändå nu när man inte har så mycket kvar på den.
Jag orkar inte själv beskriva uppgiften så jag klipper bara in det som stod på vår kurswebb. Här kommer den:

Etikavsnittet avslutas med en individuell uppgift där ni med utgångspunkt i framförallt Svensson (2007) samt de tankar ni förra våren skrev ned i er självreflektionsuppgift funderar över Kjell Johanssons berättelse i romanen Huset vid Flon. Denna reflektion, omfattande 3-5 sidor lämnas in senast den 16 maj i facken….
För godkänt skall arbetet kunna relatera Johanssons berättelse till de teorier och begrepp kring normer och normalisering som beskrivs i kurslitteraturen. För VG skall arbetet därutöver uppvisa tecken på ett etiskt och professionellt förhållningssätt till romanens berättelse.
Som avslutning av detta kursavsnitt fyller ni med fördel på de självreflektioner som ni påbörjade förra våren och som ni nu återvänt till i ert examinationsarbete. Ta gärna hjälp av tankarna och tipsen i Bies lilla bok och låt ert dokument svälla ut till er egen självreflektionsbok. Under senare terminer finns anledning att återkomma till dessa era idag aktuella tankar och funderingar kring er framtida profession.

Som tur var hade jag skrivit några sidors reflektion förra året. Det var rätt roligt att läsa faktiskt även om jag skämdes över mig själv när jag läste dem.
Lägger upp mina reflektioner som jag skrev förra året så har ni något att skratta åt hehe… Tar bara bort all kurslitteratur från förra året som jag hade bifogat i dokumentet då det knappast fyller någon funktion för er…
Jag kopierar in det i ett nytt inlägg för bättre läsning.


Jag har väldigt mycket i skolan nu, (har en B- uppsats som skall vara inne den 26:e maj som vi precis har fått börja på samt denna uppgift till i morgon) men hade tänkt att senare reflektera över det senaste året som jag gått i skolan.

Heldags seminarium idag!

Här kommer dagens seminarium i korthet….
Dagen började med att vi fick sitta i smågrupper och reflektera hur vi hade tyckt och tänkt om de kapitel vi läst i boken Normer och normalitet i socialt arbete av Svensson (2007).
Därefter samlades vi i stora gruppen för större diskussion.
Här talades det om det som stod i boken om ”värdiga fattiga” och ”ovärdiga” fattiga, att det fanns ett sådant förhållningssätt förr i tiden men att det även finns ett sådant förhållningssätt i nutid hos vissa social kontor.
Det handlar om hur man bedömer de människor som kommer till socialen, hur mycket stöd kan ges, samt vill ges från socialtjänstens sida.

Efter lunch pratade vi om hur vi tänkt kring det sociala arbetet för ett år sedan då vi hade gått 2 terminer jämfört hur vi tänker nu, även detta togs först upp i mindre grupper sedan diskuterade vi det i en mellanstor grupp. Många kommenterade att de fått en bättre insikt på allt som ligger bakom det sociala arbetet, att det är inte ”bara att bevilja en massa bistånd”, eller det är inte så enkelt att ”bara prata med en klient så är problemen lösta”.
Detta var väldigt bra tankar jag verkligen förstod vad de menade med, att de förr var mer ideologiskt sätt, ”jag vill förändra världen och det kommer jag att kunna göra efter den hr utbildningen” än va de var nu.
Jag och de jag hade diskuterat med i den lilla gruppen tog även upp att vi kände oss tryggare nu efter detta år då fi har fått läsa både juridik och samtalsmetodik.
Framförallt juridiken har gjort mig mer säker på mig själv, min del i det kommande sociala arbetet.
Det känns som att lite juridik sitter i ryggraden efter att ha pluggat in så mycket inför tentan innan jul.
Samtalsmetodik avsnittet har även det gett mig mycket hur man kan förhålla sig till en klient.
Samtidigt skulle jag inte förstå lika mycket av allt det jag läser nu om jag inte redan hade läst allt det jag har läst fram tills nu.

Det är bra att få reflektera lite såhär ibland.
Ibland behövs det en lärare som pushar på lite för att man skall få igång tankegångarna och börja reflektera.
Reflektionerna gör en uppmärksam på så mycket man inte riktigt har hunnit tänka över och formulera färdigt i huvudet på något sätt.

Söndags plugg med en klasskompis

Det som är bra när man pluggar med andra, är att man får ny inspiration till det man pluggar om.
Nya idéer och sätt att tänka på det man tex skriver om, eller kanske påminner dem om hur man kan utforma texten med lite rubriker och annat som kan var bra att ha som jag hade glömt bort i den essän som skrevs klart igår.
Jag behövde verkligen sitta på en annan plats och titta igenom texten en gång till innan jag skulle maila iväg den.
Därför satt jag med en klasskompis hemma hos henne och pluggade, då hon också hade lite till att fylla på i sin essä.
Nu är den inlämnad och mailad till en lärare på skolan. Det känns så skönt att äntligen ha essän avklarad.
I morgon är det heldags seminarium om etik. Det ska bli spännande!

En liten bekräftelse på att jag valt rätt utbildning…?

En liten bekräftelse på att jag valt rätt utbildning…
Jag tror jag fick en liten bekräftelse igår på att jag valt rätt utbildning.
Jag har lite svårt att berätta hela storyn då jag inte vill hänga ut den person det gäller om, fastän jag vet att den personen aldrig kommer att läsa det här, eller ingen i den personens närhet vet säkert inte ens om denna händelse eller vem jag är, och kommer förmodligen, heller aldrig läsa det här.
Det är i respekt för en person som jag inte ens känner som jag inte vill berätta allt, det känns bara fel.
Det i sig är viktigt för mig att klargöra, men om ni vill att jag ska berätta utförligare (om ni inte förstår någonting av denna lilla mening ni snart kommer att få läsa) någon gång får ni ta kontakt med mig på egen hand.
Jag lyckades bemästra en konversation med en person som var lite påträngande på en av mina kompisar, jag fick denna person att sluta tränga sig på, samt lugna ner sig lite. Det hela kanske inte verkar som en jättegrej men vi (samt de runt omkring) som befann oss där just då i den stunden blev lättade över att den lilla meningen jag sa gav sådant stort intryck på honom att han ”backade undan” lite (mest kognitivt, och verbalt, för detta var inte så mycket fysiskt påträngande).