onsdag 23 februari 2011

Veckans föreläsningar

Denna vecka har handlat om hedersrelaterat våld och våld i nära relationer. Vi har haft en föreläsare som arbetat mycket med ungdomar och familjer och som själv har invandrar bakgrund som berättade mycket om olika kulturer och normer jämfört med den svenska kulturen och dess normer. Hon var mycket noga med att poängtera att hon inte föreläste om olika religioner utan om hur olika människor från olika kulturer Kan tänka, vilka normer som är mer acceptabla än andra (normer som kan komma från andra kulturer) . Hon såg varje etnisk grupp som små ”kollektiv” där tex, somalierna umgås och bor nära med varandra, iranierna umgås med varandra osv osv…
Föreläsaren tog även upp att hedersrelaterat våld fanns även i Sverige för många år sedan, och att grunden i dessa handlingar ligger oftast i att undvika skammen. Skammen om att personer i ens närhet lever på ett ”icke acceptabelt sätt” (enligt vissa normer, i olika kulturer). Ryktesspridning i en stor gemenskap gör att de personer som har handlat på ”fel sätt” utifrån olika normer gör det ännu tydligare om vad som är ok och vad som anses som mindre ok. Föreläsaren berättade att hon ansåg att varje generation av invandrare har sin egen fight, hon berättade att på 70 talet var det väldigt få som skiljde sig, nu är de betydligt vanligare. Dagens fight som hon har sett är att fler ungdomar har förhållanden utanför sitt ”kollektiv”, att man skaffar en partner som inte är från samma land eller från samma kultur som en själv.
Eftersom hin själv har bemött en hel del människor med olika etniska bakgrunder, föreläste hon en del om detta. Hon berättade att så länge man samtalar med respekt och ödmjukhet till föräldrar och ungdomar blir det mycket lättare att få samförstånd. Om vi målar ut någon som avvikande kommer denna person ställa sig i försvarsställning och vi kommer inte få ut något av samtalet. Man kan i dialogen och arbetet med dessa människor (och säkert mer generellt med människor som vägrar lyssna på vad man har att säga och som har fått för sig att vi som ska samtala med dem inte kommer kunna ge dem något), visar olika alternativ på en förändring men att vi tar det steg för steg, ett steg i taget. Att vi bygger upp en relation och ett arbetssätt och att vi gör det sakta men säkert och att det sker succesivt. Hon ville även poängtera att prata med ungdomarna (om det gäller en familj med ungdomar) i enrum. Att man får förtroende hos föräldrarna (eller och de som har mandat i familjen) först och sedan pratar med barnen. Det är även viktigt vilka frågor man ställer, ställer man inte de rätta frågorna får man heller inte de rätta svaren som dem man samtalar med kanske sitter inne med.

lördag 19 februari 2011

Gårdagens seminarium

Seminarium nummer 2, den 18 februari.
Eftersom det var snöoväder förra fredagen blev vårt första seminarium uppskjutet till denna fredag. Detta seminarium tillfälle fick vi alltså använda oss utav rollspel för att visa vad vi har lärt oss från föreläsningarna den 27/1 och den 2/2 (som tog upp olika resonemang och analysverktyg som är centrala för att användas i planeringen av det sociala grupparbetet), samt från boken ”Stödgrupper för barn och ungdomar” (Forinder & Hagborg 2008). Dagens tema var att bjuda in de iranska kvinnorna till ett första möte med resursenheten. Vi fick behålla de grupper vi blev indelade i, vid förra seminarietillfället och Seminarium ledaren gav vardera grupp varsin uppgift som skulle utföras. Vi fick ungefär 1,5 timme på oss att utföra uppgiften efter Seminarium ledaren hade berättat för varje grupp vad som gällde för just den specifika gruppen.
Så här såg uppgifterna ut:
Grupp 1. Fick uppgiften att förbereda rollen som gruppledare.
Grupp 2. Fick uppgiften att formulera och skriva ut ett inbjudningsbrev till de Iranska
kvinnorna
Grupp 3. Fick förbereda rollen som coacher av gruppledarna. Förbereder ett program för
gruppledarna som kan ge inspiration. Beredda att rycka in med råd vid rollspelet om
och när gruppledarna begär timeout
Grupp 4. Fick uppgiften att förbereda rollen som gruppdeltagare ( de iranska kvinnorna, en deltagare var make till en av kvinnorna)
Grupp 5. Fick i uppgift att vara observatörer av rollspelet utifrån tankar om
Gruppbildning eller roller i grupper eller i grupprocessen. De skulle försöka se vem av deltagarna som var den informella ledaren och se hur gruppledarnas
Förhållningssätt var under rollspelet, de fick efter rollspelet ge konstruktiv återkoppling vid utvärderingen.
Min grupp fick uppgiften att vara coacher till gruppledarna. Vi skulle först skriva ner lite punkter som gruppledarna kunde ha som inspiration i samtalet. Punkter som vi skulle ge gruppledargruppen 20 minuter innan själva rollspelet skulle sättas igång. Jag antog utmaningen att vara sekreterare till en början och skrev ner det som sas inom gruppen. Dessa ståndpunkter kom vi fram till: För att mjuka upp stämningen lite tänkte vi att det kan vara bra att böra prata om något lätt ämne som tex var ifrån Iran kommer ni? Syftet med det var att öka samhörigheten i gruppen, kanske fler av dessa iranska kvinnor kommer ifrån samma ort?.
Nästa punkt var att prata lite lätt om skolan, vad är bra med skolan?
Därefter kan man prata om det som vi antog var en annan gemensam nämnare för kvinnorna, nämligen vad tycker du är mindre bra med skolan. Kan ni se samma problem som skolan ser, om era barns skolsituation. Kan ni se andra problem kring skolsituationen som inte skolan ser? Detta tänkte vi kan öppna upp för diskussion kring hur dessa kvinnors familjer ser ut, hur ser hemförhållandena ut? Om någon kvinna säger att det inte är något fel på deras hemförhållanden kanske denna kvinna kan berätta hur hon som har det så bra hemma gör för att ha det så bra till någon annan kvinna som kanske inte alls har samma familjeförhållanden.
Då jag var osäker på om gruppledargruppen skulle kunna se vad jag skrivit bad jag en annan i min grupp renskriva det vi hade kommit fram till, samt om det var något vi ville tillägga gjorde vi det på detta papper. Vi hann även diskutera igenom några situationer som skulle kunna inträffa i samtalet med kvinnorna, detta skrev jag även ner och läste sedan upp dessa för gruppledargruppen då vi hade gett över pappret med ståndpunkterna på. Situationer vi diskuterade kring och de råd vi kom fram till att ge var: Om den informelle ledaren tar för mycket plats i samtalet, kanske gruppledarna kan be de andra deltagarna om fler synpunkter.
Samt fokusera på någon annan deltagare i gruppen, att gruppledarna kan vända sig och fråga, har du några liknande erfarenheter av det som….. berättar?
Vi diskuterade även om det uppkommer konflikter i samtalsgruppen mellan kvinnorna, kan gruppledarna kanske klargöra den aktuella ståndpunkten, samt föra tillbaka till syftet kring programpunkten. Blir det under samtalet mer personligt försök och få mer generell programpunkt som alla kan förhålla sig till.
Under den andra timmen spelades rollspelet upp. Gruppledarna gjorde timeout i rollspelet och vi som var coacher fick coacha gruppledarna. Det gick ganska bra. Det var lite jobbigt att vi saknade två stycken från vår grupp vilket gjorde att vi andra fyra fick mer press på oss.
Avslutningsvis diskuterade vi hur vi tyckte att det hade gått inför hela klassen.

På andra seminariet som var efter lunchen delades vi i klassen in i tre grupper med nio till tio stycken personer i. Först fick vi reflektera kring veckans bok som var ”samtal med barn”, vad vi tyckte om den. Eftersom alla hade läste den intensivt under en kort period (en vecka). Tyckte vi att det var skönt att vi hade läst lite utvecklingspsykologi för ungefär ett år sedan då denna bok var lite repetition för oss. Det var även intressant att det vi i gruppen (på nio personer!) kom ihåg starkast av boken var begreppet triangulering. Vi tyckte även att de frågor som ställts kring boken inte riktigt passade in till denna bok då frågan om ”Får du som läsare någon uppfattning om hur författaren ser på uppkomsten av
mänskliga problem?” inte kan svaras på, då detta är en bok om barn som lever i svåra situationer där problemen redan har inträffat. Men vi gjorde så gott vi kunde och då vi inte kunde svara på frågorna diskuterade vi vad som sades på onsdagsföreläsningen angående detta tema.
Efter en kort paus samlades vi i klassrummet igen och fick en ny övning att arbeta med i gruppen, denna gång blev vi indelade i mindre grupper i själva gruppen och fick olika roller att agera utefter då seminarieledaren läste upp en text om en flicka som hade berättat för en lärare att hon hade blivit slagen av sin mamma vid ett par tillfällen. Då detta uppdagades anmälde läraren detta till socialtjänsten och det hade även skett polisförhör av flickan med socialsekreterare som lyssnat till flickans berättelse (bakom ett fönster) och bestämt sig att ta in flickans mamma på ett möte. Då jag och två klasskompisar fick rollen att vara socialtjänst diskuterade vi lite kring de frågor som alla i gruppen fått. Vi diskuterade lite fram och tillbaka vad vi skulle kunna prata med flickans mamma om och hur vi skulle göra det, om vi skulle berätta det vi fått reda på från flickan eller ej. Det gick mycket enklare att diskutera i den stora gruppen då alla deltagare fick berätta om sin roll och hur denna roll kände sig. Det blev mycket enklare för oss som hade socialtjänsterollen att fundera vidare på hur vi kunde utforma ett möte, när de som hade mamma rollen berättade hur mamman kände sig. Att mamman hade ånger och var ambivalent. Att hon kände sig lättad att socialtjänsten hade kommit på henne och att hon var mottaglig för hjälp. Att hon hade en tuff period nu och att i jobbiga situationer kunde det lätt bli att flickan fick en örfil. När Seminarium ledaren kom in till oss och fick höra hur vi hade resonerat berättade hon att det var ungefär så det hade gått till. Det känns skönt att vi var så nära verkligheten på något sätt, även om det inte var jag själv som kom på det! Det var ett bra avslut på denna dag!

onsdag 16 februari 2011

onsdags eftermiddag..

Dagens föreläsning om barn i utsatta Livssituationer hade temat sexuella övergrepp. I dag fick vi veta lite mer ingående om socialtjänsten, polisen och åklagarens befogenheter, vilket för mig tidigare har varit lite oklart . Föreläsaren tog bland annat upp att Åklagaren alltid är förundersökningsledare i ett barnaärende och att polisens utredning ska slutföras efter 3 månader från det att förundersökningen inleds. Däremot har socialtjänsten 4 månader på sig att göra en barn utredning. Efter att få höra lite om olika symtom som barn kan få i och med sexuella övergrepp fick vi se en hemsk verklighetsbaserad film om en ung tjej vars pappa hade förgripit sig på henne sedan hon var i 3-4 års åldern. Vi fick se hur polisen och socialtjänsten hade förhållit sig till detta ärende och hur ett sådant ärende kunde ha slutat. Dock sa föreläsaren att det kan sluta på andra sätt med. Men det var verkligen hemskt att få se hur i denna film polismyndigheten och socialtjänsten lät ett barnärende bara nästan kan gå obemärkt förbi dem… Man får verkligen en tankeställare när man ser och får höra om sådana här fall…

Onsdag den 15 februari...

Ska snart ta mig till skolan för en uppföljare på måndagens föreläsning ” Att möta barn i utsatta Livssituationer”. I måndags talade föreläsaren om våld och bevittnat våld och idag ska hon föreläsa om sexuella övergrepp. Föreläsaren hade lagt upp föreläsningen bra, med att i början av föreläsningen pratade hon om de olika barnlagarna och ( barnkonventionen) och anmälningsplikten att man kommer ihåg vissa delar av juridiken (förra momentet), för att senare komma in på mer konkreta saker i ämnet som i alla fall jag inte hade någon aning om. Hon visade upp en världskarta där de länder som var utritade var de länder som hade lagstiftat om barn aga. Det var en väldigt liten världskarta som alltså representerade de länder där det inte var ok att slå barn. Det var skrämmande! Något som också var skrämmande var de siffror hon visade oss på hur många barn i dagens samhälle i Sverige som bevittnar våld (från SOU). Hon berättade även lite om anknytning och sådant som vi även har läst lite om på psykologikursen och som vi läser lite om nu i boken ”samtal med barn” … Nu ska jag äta lite och sen dra till skolan! Berättar mer senare om dagens föreläsning!

tisdag 15 februari 2011

Hel studie dag....

Jag var rätt produktiv i fredags…
Jag började faktiskt läsa boken till denna fredags seminarium. Den handlar om samtal med barn och har varit mycket intressant. Författaren problematiserar mycket kring ålder i denna bok och hur de olika utvecklingsstadierna, när det gäller kognitiv utveckling och språkliga förutsättningar. (spädbarn – 1½ år, 1½ - 4år, 4-8år, 8-12 år, 12 och uppåt). Han skriver även om hur olika samtalsstilar man kan ha med bar beroende på vilket syfte man är ute efter. Han skriver bland annat om, informationsgivande och stödjande samtal, beslutspresenterande samtal, stödjande samtal, undersökande samtal och avslöjande samtal… Hur man skall förhålla sig till barnet i olika samtal och hur samtalen kan påverka barnet och en själv som den som håller i samtalet. Det ska bli mycket intressant att få höra hur de andra i klassen har uppfattat boken och vilka delar de tyckte var mest givande.
För mig är detta ämne som handlar om barn mycket givande då jag har en barnskötarutbildning och har arbetat och extra arbetar en hel del med barn.
Nu ska jag börja läsa lite om modern teoribildning i socialt arbete av Malcolm Payne (a.k.a pain in the ass boken) som också är till fredagens seminarium.

fredag 11 februari 2011

Fredag eftermiddag...

Det blev ingen tripp till skolan idag.
I morse efter inlägget på bloggen rusade jag iväg till tåg perrongen för att möta upp två klasskompisar, men då den ena klasskompisen hade pratat med en annan klasskompis bestämde vi oss att inte hoppa på tåget mot skolan. Vi satte oss i stället på ett fik för att vänta på besked från skolan om degens seminarium skulle bli inställda… Fick senare ett telefonsamtal från vilket jag trodde var min ena seminarium ledare från skolan där han förklarade situationen för mig, och att det skulle komma upp på kurswebben vid 11 tiden om det skulle bli i alla fall ett seminarium eller ej. Det visade sig senare att det var min klasskompis som spelade ett spratt med mig. Kul! Haha jag som satt där och förklarade för den som jag trodde var lärare på skolan att jag satt och fikade med två i klassen i väntan på att få klartecken på att åka till skolan eller ej. Det måste ha låtit väldigt roligt! Hahaha. Sitter nu och funderar på hur jag ska få denna dag till att ha gjort något produktivt! Har i alla fall reflekterat lite på egen hand vad jag tyckte om boken vi skulle ha läst till idag, så jag inte glömmer bort vad den handlade om…
Nu ska jag äta, sen ska jag göra något….

Fredag och nya utmaningar...

Vaknade tidigt idag med spänd- och nyfikenhet inför dagens seminarium…
Är lite smått nervös inför detta då det står i seminariebeskrivningen att vi ska ha rollspel!!!
Men får i ju för sig se om jag äns kan ta mig till skolan i det här vädret!
All busstrafik är ju inställd!
Det blir alltså dagens första problem att klara, allt därefter får man väll ta som det kommer….
Jag tror inte att jag är den enda som är nervös inför detta!
Ska berätta hur dagen har varit senare!

onsdag 9 februari 2011

Fredagens seminarium!

Fredagens seminarium!
Första seminariet som handlade om kvinnornas problematik kring deras ”stökiga” barn i skolan, var riktigt fängslande.
Vi fick här alltså identifiera de fem kvinnorna, ge dem en identitet historik och problematik, vad var det egentligen som hade gått snett?
Själva fallet och de personer jag hamnade med gjorde det väldigt intressant. Min grupp fungerade väldigt bra som grupp och alla var delaktiga. Det var heller inga problem att utse sekreterare och ordförande. Vi kom igång rätt fort efter att ha bestämt vem i gruppen skulle vara vad. En kvinna i min grupp hade förberett sig lite genom att identifiera en av de fem kvinnorna, därefter kom vi gemensamt i gruppen på de andra fyra kvinnornas identitet. Namnen på kvinnorna tog vi från white -board tavlan i klassrummet där kursdeltagare med iransk ursprung dagen innan hade skrivit ner sina namn i samband med samma seminarium. Då vi funderade kring vad kvinnorna hade för bakgrund och hur deras arbetssituation såg ut spekulerade vi rätt fritt och våra förutfattade meningar präglade särskilt en av kvinnorna. Hon var utbildad tandläkare (här i Sverige, dock påbörjad i Iran). En annan förutfattad mening vi hade var att många utlandsfödda kommer hit med bättre utbildningar än vad de senare arbetar med i det nya landet. Därför fick två av våra iranska kvinnor arbeta på ett skolkök. Fast den ena kvinnan egentligen är utbildad journalist och den andra kvinnan har varit forskare i hemlandet. När vi gjorde problembeskrivningen, diskuterade vi lite kring hur det kan se ut i svenska skolorna i dag. Vi diskuterade även kring hur olika människor från olika kulturer kan uppfattas och att det lätt kan bli en kulturkrock. Vårt fokus hamnade då på att föräldrarna och skolan kanske behövde hjälp med att förstå varandra och kunna kommunicera med varandra. Uppgiften som tog minst tid denna gång var nog steg tre, där man skulle formulera ramarna för grupparbetet. Alltså hur många träffar, vart träffarna skulle ligga, teman på samtalen etc. Efter en kort rast presenterade vi vårt upplägg kring dessa kvinnors problematik för klassen vilket gick bra.

Seminarium 2
I detta seminarium skulle vi diskutera boken ”professionella möten” som vi alla hade läst. Vi fick ett papper med diskussions som vi utgick. Alla i gruppen hade väldigt likartade svar på frågorna, tex tyckte alla att boken va lättläst, bra strukturerad. Då alla i gruppen hade läst boken på bara några dagar hade vi svårt att särskilja jag stärkande terapin och stöd terapin. Något gruppen även hade svårt var ordet containing, men det kollade vi då upp. Andra frågor som vi i gruppen fokuserade oss på var ”Vad anser du är förhållningssättets/metodens huvudsakliga syfte?” Och ”Vad anser du att det är för människosyn som genomsyrar boken.?” Och ”Finns det något speciellt avsnitt eller mening som du kommer att bära med dig?” Vi kom fram till att det finns många olika sätt att agera på och att alla det här sätten som tas upp i frågan går in i varandra (alltså; att du som
socialarbetare skall få en så pass omfattande bild som möjligt av den klient du möter, att verka för att öka klientens självinsikt och personliga utveckling, och att stimulerar klientens anpassning till samhället). Vi kom även fram till att människosynen präglas av en nyfikenhet på ett respekterande sätt och att människosynen var bred. Något viktigt som vi tycker genomsyrar boken är att alla är vi ”bara människor” som gör misstag. Att komma försent till ett möte är ok någon gång, det kan hända alla. En i gruppen uttryckte meningen med att som terapeut ”få vara personlig men inte privat” som något viktigt hon skulle ta med sig, vilket jag tycker låter sunt i en sådan situation. Att man känner in läget när det är ok att vara personlig och att man i dessa fall tänker på om klienten man pratar med behöver veta detta om mig eller om det kan skada relationen eller klientens bild om terapeuten på något sätt, eller om denna personliga sak kan få klienten att utvecklas på dennes personliga plan eller/ och gå vidare i det terapeutiska samtalet. När vi efter rasten pratade i lite större grupper om det vi hade diskuterat om, berättade en annan klasskamrat om en annan viktig punkt i boken, något om att hjälpa klienten där han befinner sig i nuet. Eftersom det tydligen är lätt att man som terapeut eller socialsekreterare gärna vill sätta in rätt hjälp med en gång. Den hjälp man tror är rätt. Utan att se till om klienten är mottaglig för den sortens hjälp med en gång. Det var jätte bra att få reflektera kring boken i en större grupp tyckte jag! Efter en ytterligare ben sträckare gjorde vi en intervju uppgift 2 och 2 där vi diskuterade ”föräldrarollen”. Det gick bra att vara intervjuare och berättare. Det vara bara ämnet som jag ansåg var lite känsligt men antar att det var meningen med uppgiften.

lördag 5 februari 2011

lördag morgon

Så otroligt skön lördags morgon!
Inhandlad frukost samt att få lyssna på bra musik med bra texter!
Här är en av mina favorit artisters texter just nu:
Oskar Linnros med “Genom Eld”
Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nått stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion

Brukade hata mig själv
Måndag-fredag blev en kedja kring min fot
Men det är nånting ikväll
Som får mig att tro att vi kan gå

Genom eld
Bara för kväll
Håll den tänd
Vi kan gå I eld

Tänk om det finns nånting bra
Easy living med en hela St. Christine
Jag börjar se det så klart
För hjärtat pumpar utav nitroglycerin

Vi äter skiten så vant
Att vi börjat gilla smaken utav skit
Om du aldrig provat hur kan du då vara säker
Jag börjar tro att jag börjar tro att vi kan gå

Genom eld
Bara för kväll
Håll den tänd
Vi kan gå I
Genom eld
Artificiellt
Håll den tänd
Låt oss gå I eld

Om du aldrig provat hur kan du då vara säker
Om du aldrig provat hur kan du då vara säker
Om du aldrig provat hur kan du då vara säker
Jag börjar tro att jag börjar tro att vi kan gå

Genom eld
Bara för kväll
Håll den tänd
Vi kan gå I
Genom eld
Artificiellt
Håll den tänd
Låt oss gå I eld

Ps. Ska berätta mer om gårdagens seminarium lite senare, men just nu vill jag bara ha en lite helgstund för mig själv…..

onsdag 2 februari 2011

En bra dag med 3 timmars föreläsning

3 timmars föreläsning idag utan sällskap av 3 av mina närmaste tjejklasskompisar.
Men det var rätt ok i alla fall.
Trodde att det skulle bli jobbigare utan dem då förra föreläsningen med samma föreläsare var inte den bästa jag varit på, men föreläsaren var bättre idag.
Vilket förvånade mig då jag hade varit mer påläst inför förra föreläsningen än inför dagens föreläsning.
Det var intressant idag.
Det handlade om gruppdynamik i samtal, om olika grupp processer och om faser som en grupp i samtal går i genom (ursprungsfasen, etableringsfasen, första mellan fasen, revideringsfasen, andra mellan fasen, revideringsfasen, mognadsfasen, och avslutningsfasen), samt hur gruppledaren skall förhålla sig till grupp medlemmarna i dessa olika faser.
Något annat som intresserade mig var även de olika roller som skall finnas i en grupprocess. Föreläsaren identifierade sju stycken roller/karaktärer som oftast fördelas på olika människor i en grupp vid interaktionen med varandra (vid färre deltagare i en grupp kan man tydligen se att vissa människor blir bärare av flera roller).
• Initiativtagaren
• Informationsgivare och informations sökare
• Åsiktsgivare och eller åsiktstagare
• Uppmuntrare och kommunikations främjare (- ex. ser till tryggheten i gruppen, de socioemotionella främjas)
• Mäklare eller kompromiss sökare
• Standardgivare (- ex. sådan person som ser till att regler som satts upp som standard för gruppen hålls)
• Observatör (- ex: tankar kring vart man befinner sig i processen)

Satt därefter och funderade lite vilka av dessa människor jag kunde identifiera mig själv med och vilka andra roller/karaktärer jag har stött på i olika grupparbeten i och med skolan.
Efter föreläsningen verkade det som att det bara var jag som tyckte föreläsningen var intressant men men, man kan ju inte alltid tycka som alla andra. Kanske var det för att jag verkligen hade intalat mig själv redan innan föreläsningen att den här föreläsningen skulle var bättre än den i förra veckan!
Kanske var det för att jag för en gångs skull inte var så stressad över all litteratur vi skall ha läst inför seminariet nu på fredag. Nervös blir jag i morgon kväll men efter en sån bra dag som denna har jag ingen lust att vara orolig eller nedstämd!