torsdag 31 mars 2011

kursavslut av kursen Metoder i socialt arbete

Idag var hade vi kursavslut av kursen Metoder i socialt arbete. De grupper som hade lämnat in den skriftliga utredningen till vår ena seminarium ledare fick tillbaka dem med feedback.
Det var jättekul att få läsa om sin utredning, vad seminarium ledaren tycker varit bra och mindre bra är ju till stor hjälp för oss studenter då man självklart vill utvecklas och lära sig så mycket som möjligt!
Vi fick även ge kritik till de två seminarie ledarna om hur vi studenter har upplevt kursen. Jag tycker att det har varit en jättebra kurs, med engagerade seminarium ledare och bra föreläsningar.
Men jag vet att vissa av mina klasskompisar inte har varit helt nöjda med alla föreläsningar. Detta framfördes av en del i klassen, det tråkiga var att de var väldigt få av de som gav denna kritik som kunde ge förslag på hur man kunde göra i stället…
Istället framfördes mer och mer dålig kritik angående kursen, det var som när några väl hade börjat prata om vad som var negativt följde de andra med och sa vad de tyckte var dåligt.
Tillslut bröt en klasskompis denna jobbiga cirkel med några fina ord om kursen, hur hon har upplevt den.
Nu i efterhand är jag lite besviken på att jag inte kunde tala om vad jag tyckte då jag bara kan komma på bra saker om kursen.
Avslutningsvis kan jag berätta att seminarium ledarna tog all kritik bra och sa att de skulle tänka på den kritik de fått till nästa tillfälle de har denna kurs.

onsdag 23 mars 2011

Ingen vanlig läsvecka!

God morgon!
Denna vecka blir det ingen skola för mig .
Jag har bestämt mig för att avstå VG- Tentan och dess sista föreläsningar för att fokusera på annan läsning, nämligen körkorts läsning! Håller på att ta körkort så att jag förhoppningsvis har ett körkort i sommar, tror att det kan öka mina chanser till att få ett sommarjobb. Nu är bara frågan om jag hinner hitta ett sommarjobb innan det är försent! För att inte lägga för mycket press på körkorts läsning och sommarjobbs sökningen, jobbar jag denna vecka även extra på en förskola. Utifall allt skiter sig i sommar, kan jag ta av de få kronor jag har hunnit jobba ihop nu i vår.

torsdag 17 mars 2011


Utredningsvecka 2
Utredningsvecka 2 var i stort sett som utredningsvecka 1 då vi delvis fick arbeta i grupp vissa dagar och delvis satt på föreläsningar i skolan för att få hjälp och handledning kring utredningen som vi höll på med. Vi har alltså under utredningsveckorna gjort en utredning utifrån en bok som heter ”Mig äger ingen”, skriven av Åsa Linderborg. Vi skulle göra en barnutredning utifrån barnets situation i boken, då BBIC står för ”barns behov i centrum”. Utredningen kulle ske utifrån BBIC metoden som föreläsningarna i stort sett har handlat om. De dagar vi satt i gruppen fick vi utifrån BBIC formulär, (som vår seminarieledare och kursansvarige gav oss) skriva i. Först skrev vi in anmälan i ett BBIC formulär, en anmälan vi fått på ett papper från vår seminarielärare. Resterande BBIC formulär blev som en förhandsbedömning av situationen kring det barn vi skulle utreda. De formulär vi först hade fyllt i, blev vårt underlag till själva utredningen, såsom vilka behov som behövs tillfredsställas hos barnet och dess miljö och på vilket sätt socialtjänsten skulle kunna göra detta, i en utredning skriver man även hur barnet och vårdnadshavarna förhåller sig i utredningen, tex är de passiva, aktiva till förändring osv som vi skrev på datorn. I formulären och i det vi skrev in på datorn står även vilka personer man har kommit kontakt med. Man gör oftast även en nätverkskarta, ett genogram och en livslinje med barnet och vårdnadshavarna kan även vara med på detta. Man gör dessa ”kartor” för att synliggöra hur nätverket ser ut kring barnet samt hur barnet ser på relationerna till dessa människor, en livslinje med det väsentliga som hänt i barnets liv kan vara nödvändigt att göra, här kan eventuella föräldrar vara med. När vi skrev in allting på datorn höll vi oss till de rubriker som fanns i BBIC formulären, hade vi varit helt utbildade inom denna med hade vi fått tillgång till dessa formulär på datorn och hade då kunna skrivit i dem där men det kunde vi inte göra nu. Idag var vår sista utrednings dag och vi skulle nu få läsa en annan grupps utredning från samma bok och opponera på dem. Vi hade tänkt lika dant kring familjens attityd kring utredningen, att familjen först var lite orolig vad som skulle ske med utredningen och deras livssituation, men att de sedan hade varit villiga till en ändring kring barnets situation. Båda grupperna hade även bedömt familjens behov på likartade sätt, att de största behoven var kring hemförhållandet!

onsdag 9 mars 2011

Utredningsvecka 1

Igår började utredningsveckan, då fick vi först lyssna till en föreläsning på 3 timmar om handläggning och dokumentation inom socialtjänsten. För att sammanfatta föreläsningen gick föreläsaren igenom vissa saker vi lärt oss under juridik kursen (såsom offentlighets principen, objektivitetsprincipen, likställighetsprincipen, osv) , barnperspektivet , samt hur socialsekreterarens roll bör vara och lite kortfattat om hur ett ärende kan uppstå och hur man ska göra med dokumentationen vid ärendet. Det kändes skönt att man hade känslan av att man kunde en hel del när man satt där på föreläsningen. Jag som hade varit lite orolig över att jag inte hade läst BBIC papperna noga blev lättad då vi fick se en film om BBIC , jag hade förstått rätt tänkte jag efter filmen!
Därefter delade vi in oss i grupper som vi skulle arbeta i dessa två veckor. Det känns skönt att ha man själv fick välja grupp, detta kommer underlätta då vi kan strunta i att åka hela vägen till skolan de dagar vi ska ha grupparbete, då kan vi i stället mötas närmare våra hem.
Idag samlades vi bara en timme i gruppen för en enkel gruppövning. I morgon blir det föreläsning igen i skolan, intressant!

tisdag 1 mars 2011

Inläsningsvecka!

Denna vecka är självstudievecka, eller för andra människor sportlovsvecka…
Gårdagen och dagens läsning har besått i att få kunskap om metoden BBIC.
De två kommande veckorna kommer vi i skolan få praktisera det vi läst om så får hoppas att man har förstått rätt.....

Fredagen den 25 februari seminarie tillfälle 3...

Seminarietillfälle 3.
Denna vecka handlade om olika teoretiska traditioner inom samtalsmetodik och som seminarieledaren berättade dess inverkan på ramarna för grupparbetet och gruppledarens roll.
I början av seminariet föreläste seminarieledaren lite om tre olika samtalsmetodiker.
Psykoanalytiskt orienterade grupper, Klientcentrerande encounter grupper och Medvetandegörande grupper.
Vi fick sedan en ” situation” att arbeta utefter. Vi skulle dela in oss i gruppledare och gruppdeltagare (i våra grupper). Den målgrupp som gruppledarna skulle möta var anhöriga till spelmissbrukare. Det som var gemensamt för gruppens deltagare är att spelmissbruket är så allvarligt att den som är spelmissbrukare frivilligt genomgår en behandling på en institution för spelmissbrukare och att missbruket påverkat ekonomin.
Efter detta fick vi instruktioner på hur vi skulle gå till väga i arbetsgrupperna. Först skulle vi ”diskutera och ge riktlinjer för hur den tilldelade teoretiska traditionen påverkar upplägget på grupparbetet och gruppledarens roll”. Då vi gjorde detta (med hjälp av seminarieledarens power point presentation som vi hade fått) kom vi fram till hur viktigt det är att fokusera på ” här och nu” situationen, att man möter upp de anhöriga till de som är spelmissbrukare, att de får reflektera hur deras situation ser ut kring den som är spelmissbrukare just nu. Med en konkret fråga som synliggör deras problem och förståelse om att de inte är ensamma. Vi pratade även om det svåra att det är gruppledarnas ansvar att göra samtalet tryggt, samtidigt som gruppledarna måste utmana och ifrågasätta de anhöriga till de som är spelmissbrukare. Detta eftersom de annars kan gå till försvar för sina anhörigas handlingar. Vi funderade kring om man skulle efter man har hittat en trygg samtalsmiljö hjälpa till att ifrågasätta (och kanske fråga rakt ut i och med att ”utmana försvar”???) Detta tyckte vi skulle bli mycket svårt men var villiga att ge det en chans.
Något en i gruppen sa som var väldigt klokt var att; ju mer man pratar om en sak, (tex en ”norm”) ju mer kommer man in på personliga värderingar och åsikter. Alltså ju längre tid man låter personer prata om en sak, efter en tid kommer personerna mer att prata om vad dem egentligen tycker och tänker om detta.
I och med detta kom vi även fram till att deltagarna i ett sådant här samtal är experter på sig själva, i och med de egna erfarenheter de har inom detta område (vilket gör gruppledarna till icke experter i detta sammanhang).
Efter detta skulle vi utse de som skulle agera gruppledare, vilket blev jag och en annan tjej och de andra blev då gruppdeltagare, vi hade bara 3 gruppdeltagare vilket kom att bli en liten nackdel för oss.
Efter att ha utsett detta delade vi upp oss så vi som var gruppledare fick lite tid att förbereda och gruppdeltagarna fick förbereda sina roller.
Jag och min klasskompis som var gruppledare förberedde lite frågor, eftersom vi redan börjat planera lite kring gruppledarens roll med de andra i gruppen innan blev det en självklarhet att första frågan blev:
Vad är anledningen till att du är här?
Därefter utvecklade vi den lite samt utvecklade andra frågor.
Vi tänkte att det inte alls var säkert att vi skulle få chans att ställa alla dessa frågor, förhoppningsvis inte men att det ändå var tryggt att ha lite frågor förberedda.
Om vi nu återgår till själva rollspelet, vill jag förklara varför jag tror att det blev en nackdel att vi bra hade 3 gruppdeltagare. För när vi sedan spelade upp rollspelet blev det mindre interaktion mellan gruppdeltagarna. Gruppen blev så liten, de personer som var gruppdeltagare blev oerhört beroende av varandra och varandras tankar. Detta är i ju för sig tanken, men med en fjärde gruppdeltagare kunde det ha skett mer samtal och reflektioner (tror jag). Annars tyckte jag att det gick rätt ok att vara gruppledare, jag hade bara lite svårt att vara tyst! Tror att det kan bero på att vi i min grupp inte hade utformat någon bra början på samtalet med gruppdeltagarna där vi hade kunnat ha sagt till gruppdeltagarna att vi som gruppledare skulle vara mer bekräftande och accepterande och icke dirigerande och att vi som gruppledare kulle utföra minimal styrning av grupprocessen (fast på ett sätt som alla gruppdeltagare hade kunnat förstå). Detta hade gjort mötet enklare för alla inklusive mig själv då jag fick panik i för långa tystnader även om tystnaden var ibland det bästa i mötet då gruppdeltagarna fick tid för reflektion. (som en annan klaskompis sa när vi var samlade i klassrummet igen för reflektion talade om hur de hade gjort för att slippa ställa en massa frågor. De som var gruppledare hade börjat med att klargöra för gruppdeltagarna att de inte tänkt ställa en massa frågor utan att i stället var där för att lyssna på vad gruppdeltagarna hade att säga kring dess situation) Detta (dvs tystnaden i samtalet, ge tid för reflektion, vilket kan vara en trygghet för gruppdeltagarna) var även det som var meningen i denna metod. Detta samtal om tystnaden reflekterades det om efter rollspelet. Vi reflekterade även om att gruppdeltagarna tyckte att det var lite svårt att komma igång att öppna sig, att det tar ett tag innan man vill öppna sig. Men att det var en ”lagom trygg” stämning. Gruppdeltagarna tyckte att det skulle vara lättare att prata om man hade någon slags koll på de andra i gruppen. Gruppdeltagarna tyckte även att det gick ”långsamt men skönt att få reflektera utan att bli ställda en massa frågor.”